Vi använder cookies för att förbättra din upplevelse. Genom att använda hemsidan godkänner du att cookies används för detta ändamål.Läs merOK

Ladda ner appen

Skriv in ditt mobilnummer så skickar vi ett sms med en länk för nedladdning.

SE +46

Vem bär ansvar att lära våra barn om pengar?

September 30, 2020

Den 17 september föreläste Gimi för Finansinspektionens nätverk Gilla Din Ekonomi under temat ‘Hur lär man barn om pengar utan ”pengar”?’. Nätverket, bestående av 90 olika myndigheter, organisationer och företag, fick möjlighet att lyssna till Gimis VD Philip Haglund som i sin presentation besvarade frågan: Kommer nästa generation att vara finansiella analfabeter? Gimi deltog även i en efterföljande paneldiskussion tillsammans med Swedbank och Kungl. Myntkabinettet där nätverket fick ställa frågor kopplade till barn och pengar. Den huvudsakliga frågeställningen till panelen var 'Vem bär ansvar att lära våra barn om pengar?', vilken vi gärna vill besvara i detta blogginlägg.

Nätverket Gilla Din Ekonomi har i uppgift att föra samman statliga och privata aktörer inom finans- och ekonomisektorn för att tillsammans hitta lösningar på frågor rörande människors finansiella förståelse, ekonomiska situation och framtida möjligheter. Nätverket samordnas av Finansinspektionen och består av över 90 olika myndigheter, organisationer och företag. Varje år håller nätverket en till två nätverksträffar med specifika teman där tre aktörer får möjlighet att föreläsa och delta i en paneldiskussion. Den 17 september var temat Hur lär man barn om pengar utan ”pengar”? och medverkade gjorde Philip Haglund och Sofie von Krusenstierna från Gimi, Arturo Arques och Ulrica Sjöving från Swedbank samt Cecilia Von Heijne från Kungl. Myntkabinettet.

Hur lär man barn om pengar utan ”pengar”?

Temat för nätverksträffen byggde på frågeställningen om hur vår didaktik kring pengar och ekonomi bör anpassas när vi går från ett samhälle med kontanter till ett samhälle med digitala pengar. Fokus låg på barn och ungas finansiella förståelse samt vi som vuxna kan ge barn förutsättningar för att de ska växa upp och bli finansiellt självständiga individer. Efter föreläsningarna följde en paneldiskussion där nedanstående fråga blev central. Vi vill nu, med detta blogginlägg, möjliggöra för fler människor att ta del av Gimis svar. Längst ned i detta blogginlägg finns en sammanfattning av svaret samt en länk till ett formulär där du gärna får dela med dig av dina tankar kring ämnet. God läsning!

Fråga:
Idag har vi undervisning av privatekonomi i skolan. Samtidigt visar forskning att vi ärver skuldbeteende från våra föräldrar. Hur långt sträcker sig föräldrarnas respektive skolans ansvar? Kan man påverka det ena eller andra?

Gimis svar på ansvarsfrågan

Detta är en väldigt intressant frågeställning, framförallt eftersom den utgår från att vi idag har en finansiell utbildning i skolan. För att kunna ta itu med ansvarsfrågan måste vi därför först sätta oss in i läroplanen och därmed ge perspektiv på den ekonomiska undervisningen som frågan hänvisar till. Så låt oss börja där:

Två timmars undervisning per år - är det att klassa som utbildning?

För barn i grundskolan är ‘Konsumtion och ekonomi’ ett delmoment i deras Hem- och konsumentkunskapsundervisning (HKK). Den ekonomiska utbildningen är således inte ett fristående skolämne utan kan liknas med delmomentet ‘Friluftsliv och utevistelse’ i barnens undervisning av Idrott och hälsa. Dock har Idrott och hälsa betydligt fler undervisningstimmar än Hem- och konsumentkunskap, Skolinspektionen beskriver till och med hur HKK är grundskolans minsta ämne sett till antal undervisningstimmar. I sin rapport (som du finner här) förklarar de hur elever i årskurs 1-6 har totalt 36 undervisningstimmar fördelat på sex år och hur elever i årskurs 7-9 sammanlagt har 82 undervisningstimmar fördelat på tre år. Av granskningen framgår även att kvaliteten på undervisningen inte motsvarar kvaliteten i andra undervisningsämnen då antalet planerade och garanterade undervisningstimmar inte stämmer överens (se bild). Även Sveriges Radio har rapporterat om denna bristfälliga nivå i undervisningen av HKK.

Sett till innehållet av elevens undervisning i Hem- och konsumentkunskap är den finansiella utbildningen, som tidigare nämnts, endast ett delmoment. Skolverket:s kursplan för HKK (vilken du finner här) har fördelat utbildningen i tre huvudsakliga områden där eleven ska “ges förutsättningar att utveckla sin förmåga att”:

  • Planera och tillaga mat och måltider för olika situationer och sammanhang,
  • Hantera och lösa praktiska situationer i hemmet
  • Värdera val och handlingar i hemmet och som konsument samt utifrån perspektivet hållbar utveckling

Utifrån detta kan sägas att barns finansiella utbildning består av en tredjedel av deras totala HKK-undervisning i grundskolan. En snabb överslagsräkning visar därmed att barn i åldern 6-12 år får totalt 12 undervisningstimmar i privatekonomi fördelat på sex år (motsvarande 2 timmar per år) och barn i åldern 13-16 år får totalt 27 undervisningstimmar fördelat på tre år (motsvarande 9 timmar per år).

Går vi in mer detaljerat i ämnets centrala innehåll ser vi hur den finansiella utbildningen för barn i årskurs 1-6 motsvarar 2 av 14 punkter i kursinnehållet (se bild). Hur mycket tid som läggs på vardera punkt är däremot inte specificerat utan ofta upp till varje enskild lärare att avgöra.

Gimis slutsats: barn får ingen finansiell utbildning i skolan

Utifrån detta menar vi på Gimi att två timmars undervisning i Konsumtion och ekonomi per år under barnets sex första skolår inte går att jämställa med att barnet får en finansiell utbildning. Inte heller de kommande tre åren då barnet får nio timmar undervisning i Konsumtion och ekonomi per år är att klassa som förutsättningar för en finansiell läsförståelse.

Vissa menar att man även bör räkna in den privatekonomiska utbildning eleverna får i gymnasiet, men även här är den finansiella utbildningen endast ett delmoment av ett annat övergripande skolämne; samhällskunskap. Ser vi till Skolverkets kursplan (som du finner här) finns privatekonomi inte ens med som en av de övergripande punkterna i kursinnehållet (se bild). Med detta som utgångspunkt menar vi på Gimi att det finns stora åtgärder att göra i skolundervisningen och det tar oss in på den huvudsakliga frågan; vems är ansvaret?

Hur långt sträcker sig föräldrarnas respektive skolans ansvar?

Skolan ansvarar för teoretisk utbildning

Utifrån ovanstående beskrivning finns det mycket som skolan kan jobba på. Att ge barn och unga teoretisk undervisning i finansiell läsförståelse är enligt oss ett ansvarsområde som bör ligga i skolans regi. Samtidigt förstår vi att den förändring som behöver ske inte går att lösa i en handvändning. För att lyckas krävs det att läroplanen skrivs om, det krävs att det finns pedagoger och lärare som är utbildade i området och det krävs tillgång till utbildningsmaterial och hjälpmedel som eleverna kan använda sig av i undervisningen.

Bristen av finansiell utbildning i skolan är något politiker, lärare och forskare är fullt medvetna om. Att läget är akut är även det uppenbart, men trots det lyser lösningen med sin frånvaro. Exempelvis skickade Jessika Roswall (M) in en motion till Regeringen om att införa privatekonomi som ett enskilt undervisningsämne i grundskolan. En motion som gick igenom men som inte kunde införas då det saknades kompetenser och resurser. Ett mycket beklagligt besked enligt oss. I Jessika Roswalls motion nämns dock Gimi som ett föredömligt exempel, då appen ses som ett framgångsrikt verktyg som tillgodoser barn med finansiell utbildning, vilket du kan se i utdraget på bilden nedan (du hittar hela motionen här).

Föräldrar ansvarar för praktisk övning

Samtidigt som skolvärlden kämpar för göra tillägg i skolplanen och implementera den teoretiska utbildningen i undervisningen behöver barn även få praktisk övning för att den finansiella kunskapen ska sätta sig på djupet. Precis när vi ska ta körkort räcker det inte med att vi nöter teori, vi behöver även sätta oss i bilen och köra. På samma sätt fungerar det med pengar. Barn måste få tillgång till egna pengar och få en möjlighet att använda dessa i sin vardag. Här menar vi att föräldrarna har ett stort ansvar.

Att ungas finansiella kunskapsnivå är alarmerande låg är varken en hymn eller nyhet, exempelvis gick Kronofogdemyndigheten nyligen ut med en rapport som visar oroande siffror över antalet unga som ansöker skuldsanering. Kronofogdens enhetschef Per-Olof Lindh kommenterar dessa siffror på följande sätt (artikeln för citatet finner du här):

“För första gången i mitt liv är jag väldigt oroad över ungas ekonomiska kompetens och status.”

Bakgrunden till denna negativa utveckling ligger till stor del i att barn och unga blivit uteslutna ut den finansiella verkligheten i samband med att vi övergått från kontanter till digitala pengar. Från att barn på ett pedagogisk sätt fick lära sig privatekonomi genom vecko- eller månadspeng, spargrisar och plånböcker har barn sällan kontakt med pengar idag. Föräldrar har näst intill aldrig mynt eller sedlar på fickan, butiker inte tar emot kontanter och veckopengen glöms bort. För många barn är pengar det samma som att “mamma och pappa bara drar kortet eller swishar”, men kunskapen kring vad det egentligen innebär att dra kortet eller föra över pengar är väldigt låg. Förståelsen för att pengar kan ta slut eller att pengar kan växa är nära inpå obefintlig hos många barn idag.

På Gimi anser vi att det är föräldrarnas ansvar att skapa möjligheter för barnen att praktiskt öva sina finansiella kunskaper i praktiken. Att digitala pengar är här för att stanna är det inga tvivel om, föräldrar måste därför ge sina barn förutsättningar att hantera dessa digitala pengar och låta dem träna på att tjäna, spara och spendera sina pengar självständigt. Detta innebär att föräldrarna måste se till att barnen har ett kort att betala med, att barnen har tillgång till statistik som på ett pedagogisk sätt visualiserar barnens finansiella ageranden samt att barnet har ett utbud av övningar för att träna upp sina förmågor att fatta kloka ekonomiska beslut. Allt detta tillhandahåller Gimi idag, vilket du kan läsa mer om här.

På Gimi är vi medvetna om att alla föräldrar inte kan tillhandahålla sina barn med de verktyg som behövs. Även om Gimis gratisversion ger en viss nivå av finansiell träning menar vi att premiumversionen Gimi Master behövs för att tillgodose barnen med en komplett utbildning. Trots att denna kostnad är väldigt låg (39 kr/mån), finns det familjer som vänder på varenda krona och då kan även denna kostnad vara svidande även om man som förälder vet att mervärdet för barnens framtid är oerhört högt. Här ser vi därför att det finns ytterligare en aktör som bär ett stort ansvar. Låt oss gå in på denna aktör nu:

Samhället ansvarar för att ge skolan och familjen alla förutsättningar

År 2008 gjorde Kronofogdemyndigheten en utredning som visade att svenskarnas överskuldsatthet kostade samhället 30–50 miljarder kronor varje år (rapporten finner du här). En annan rapport från 2015 av Richard Ahlström, docent i psykologi vid institutionen för samhällsvetenskap vid Mittuniversitetet i Östersund, visar istället att att kostnaderna var betydligt högre. I sin rapport (som du hittar här) visade han att de sammanräknade kostnaderna för sjukvård, produktionsbortfall, samt arbetslöshetsersättning, långtidssjukskrivning och sjukpensionering motsvarade en summa på 201,4 miljarder kronor per år, alltså fyra gånger så mycket. Vad den holistiska summan är går sannolikt inte att beräkna men Johan Krantz, Kronofogdens analytiker, tror personligen att summan landar strax över 200 miljarder årligen. Den direkta kostnaden kan han däremot klargöra utifrån Kronofogdens anlagda och beslutade skuldsaneringar. År 2019 landade den på 254 miljoner kronor.

Svenskarnas okunskap kring ekonomi bär således med sig stora kostnader för samhället och om den negativa trenden fortsätter kommer den inte bara skapa en belastning på ekonomin utan även innebära stora påfrestningar för hälso- och sjukvården då människor i ekonomiskt pressade situationer även löper högre risk för psykisk- och fysisk ohälsa. Se exempelvis rapporten Minuskontot av Hjärnkoll och Nationell samverkan för psykisk hälsa (NSPH) som visar hur det finns ett tydligt samband mellan psykisk ohälsa och otrygg ekonomi.

Dessa framtidsutsikter oroar många, inte minst enhetschefen Per-Olov Lindh på Kronofogdemyndigheten. Han menar att samtliga aktörer måste ta sitt ansvar för att bromsa denna negativa utveckling. I ett pressmeddelande från 16 september 2020 säger han:

“Vi vuxna måste bli bättre på att utbilda unga människor i ekonomiska frågor, både hemma och i skolan.

På Gimi menar vi därför att även staten och kommunen har ett ansvar. De måste se till att lärare och pedagoger får de medel och den kompetens som krävs för att ge barn en teoretisk utbildning i finansiell läsförståelse i skolan. Vi menar även att samhället ansvarar för att ge föräldrar tillgång till de verktyg och hjälpmedel som behövs för att barn ska få en praktisk övning i finansiell läskunnighet. Genom att låta alla familjer ta del av de verktyg för finansiell utbildning som idag finns skulle vi kunna bromsa den negativa utvecklingen markant och samtidigt skapa ett jämställt samhälle där alla barn och unga få samma förutsättningar för att bli finansiellt självständiga. Läraren, författaren och föreläsaren Erik Wennstam förtydligar korrelationen mellan finansiell läsförståelse och jämställdhet på följande sätt (hela intervjun kan du läsa här)

“Ekonomisk bildning till en av de viktigaste faktorerna när det kommer till verklig jämställdhet och överbryggar frågan om kön eller social bakgrund. Att vi i den allmänna skolan fortsätter hålla dessa kunskaper i marginalen är i det närmaste ett svek mot dagens unga generation. Dessutom gör vi det helt i onödan, det skulle inte behöva se ut så här.”

Sammanfattning - Vem bär ansvar för att lära våra barn om pengar?

För att sammanfatta svaret på frågan som ställdes under Finansinspektionens nätverksträff den 17 september (medlemslistan för nätverket Gilla Din Ekonomi finner du här) menar Gimi att det finns tre akörer som alla står ansvariga:

  1. Skolan ansvarar för att ge barn teoretisk utbildning i finansiell läsförståelse. Denna utbildning bör vara ett fristående ämne i skolundervisningen redan från grundskolan.
  2. Föräldrar/vårdnadshavare ansvarar för att ge barn praktisk övning i förståelsen för pengars värde. Denna övning bör innefatta att barnet får hantera sina egna digitala pengar, får tillgång till verktyg med pedagogisk visualisering och statistik över barnes finansiella beteende samt får övningar för att lära sig tjäna, spara och spendera sina pengar på ett klokt sätt.
  3. Samhället ansvarar för att ge skolan och familjer de förutsättningar som krävs för att de i sin tur ska kunna tillgodose barn med finansiell utbildning och praktisk övning. Detta innebär att föräldrar måste få ekonomiska förutsättningar att tillgå finansiella verktyg anpassade för barn. Lärare måste få utbildning inom digital didaktik kopplat till finansiell läsförståelse och skolan måste få utrymme för en läroplansändring.

På Gimi är vi alltid intresserade av dina tankar och idéer. Vad väckte detta blogginlägg för funderingar hos dig? Dela gärna med dig genom att lämna en kommentar här, och dela gärna inlägget!

Redo för en smartare veckopeng?